tisdag 17 maj 2011

Jag blir bara sämre och sämre...

på att uppdatera...

Men det blir lätt så när jag är hemma hos föräldrarna, man vill ha kvalitetstid så då hinner man inte hänga vid datorn hela tiden...

Angående maten och träningen så vet jag inte vad som har hänt, hittar ingen motivation alls att göra något rätt :(
Det känns som alla tidigare försök till att tappa övervikten, det funkar ett tag och sen när jag tappat ca. 10 kg då tycker jag att jag har varit SÅÅÅ duktig så att jag kan börja "fuska" lite igen, och det Lilla fusket slutar med pastarätter och mackor lite nu och då...
Inte bra alls, och det är min kropp ett bra bevis på, jag blir svullen, samlar vätska, gasig m.m.
Så Varför ska det vara så förbenat svårt att låta bli skiten?!

Jag måste gå tillbaks i bloggen och läsa om hur pigg, glad och motiverad jag var tidigare, hitta lite av kämpaglöden igen.
Jag vet ju att jag Kan om jag Vill.

Hoppas ni fortsätter läsa här och ger mig peppande kommentarer ibland...vissa dagar behövs dom mer än andra...

Kram!

14 kommentarer:

  1. Hej! För det första tycker jag inte du ska ha dåligt samvete! Väljer man att äta en macka, en bit tårta eller vad det nu kan vara så ska man NJUTA av den - inte få ånger. Man har alltid möjlighet att återgå till den väg man valt när som helst - om man vill. Kanske är den vikt du har idag helt ok för dig? Mitt förslag är att du satsar på att stå stilla i vikt en tid - det är ju också viktigt att lära sig. Ha det bra! /Kerstin

    SvaraRadera
  2. Tina Johansson17 maj 2011 16:56

    Jag försöker tänka såhär: Jag har inte gått upp alla kilo på några månader, hur ska jag kunna gå ner alltihop på den tiden då? Hellre sakta men säkert än upp och ner...
    Tror också att det går i etapper, det kan stå still ibland...
    Själv är jag nere nu i 9.5 minus - första 6 kg gick jättefort sen har det varit lite segt. Men jag äter gott och mår bra, för det GÖR man ju med LCHF, eller hur?
    Jag tror att det kan vara lätt att tänka "nu har jag ändå sabbat allt" när man låter nåt kolhydratrikt slinka ner, istället får man försöka tänka: "Okej, nu blev det så! Nu tar vi nya tag!"
    Lycka till och hoppas du hittar inspirationen igen!

    SvaraRadera
  3. Ja ni anar inte hur sugen jag har varit på mer kolhydrater när jag ätit lite av "giftet" ;)
    Har suttit och fantiserat om pannkakor hela kvällen men det blir nog ett Stort glas vatten istället...är ju egentligen inte hungrig utan mest sugen :) så NYA tag nu! :)

    SvaraRadera
  4. Heja dig Daniela!! Du kommer att hitta tillbaka och du gör ju rätt som ska läsa i bloggen för att se hur bra du mådde för ett litet tag sen, det kan nog få dig på fötter igen!! Du fixar det!!

    PEPPKRAM!

    SvaraRadera
  5. Tack Åsa! Ja det hjälper massor att gå tillbaka och läsa lite :) i morgon blir det en lååång powerwalk tror jag minsann! :)

    SvaraRadera
  6. Fråga dig själv om du verkligen VILL gå tillbaka till ett kolhydratsspäckat liv med allt vad det innebär. Jag tror att valet blir enkelt. Det ÄR svårt att bryta vanor ( ovanor) men klarar man att kämpa emot suget inågra dagar så går det ju mycket enklare sen och man mår så mycket bättre. Ibland är det lätt, ibland kämpigare. Klandra dig inte för att du har fallit utan börja klättra upp igen:))

    SvaraRadera
  7. Tessan: ja jag har börjat klättra tillbaks nu :) man mår så mycket bättre utan stärkelse och socker och det vet jag ju själv också :)
    Kram

    SvaraRadera
  8. Kom igen nu tar vi nya tag!!! Pepping pepping!!! Ibland faller man för frestelser... de gör vi alla. Nu är det bara att hitta tillbaka och få inspirationen igen.

    Ja titta tillbaka och läs vad du skrivit tidigare och peppa dig själv med den energin du alltid brukar ha!

    Du är snart på topp igen!
    Stor KRAM

    SvaraRadera
  9. Tack vännen! :) du får piska mig på fingrarna när jag börjar prata om dessert (efter 2 flaskor vin :) haha.

    SvaraRadera
  10. Haha Absolut, det ska jag göra! :)

    SvaraRadera
  11. Heja dig! Jag är fortfarande och tittar till VARJE dag för att följa dig och som du skriver, de e jäkla svårt att hålla fingrarna borta. Men se d som ett avbrott och sen tillbaka till samma spår igen. Inte syndat - då fortsätter du. Du har unnat dig!!!

    Och du, fortsätt promenera på ditt fina löpband! Ja vet att du mådde så bra efteråt. De skrev du VARJE gång!!

    HEJA HEJA!!!!!!!!

    SvaraRadera
  12. Caroline: Tack :) ja jag har börjat med min promenader igen :) känns toppen!

    SvaraRadera
  13. Alla tappar vi inspirationen ibland - men du har varit en stor glädje- och inspirationskälla för mig. Positiv, duktig matlagare, mycket kraft och energi. /el

    SvaraRadera